Omständigheter i målet 

SC Arcomet Towercranes SRL (nedan ”Arcomet Romania”), som ingår i en global kranuthyrningskoncern, var involverad i en tvist med de rumänska skattemyndigheterna rörande momshanteringen av fakturor som bolaget mottagit från sitt belgiska huvudkontor Arcomet Service NV (nedan ”Arcomet Belgium”). I december 2010 gjordes en transfer pricing-studie som satte ett intervall för den rumänska enhetens vinstmarginal. När vinstmarginalen överskred detta intervall utfärdade det belgiska huvudkontoret tre fakturor för att justera marginalerna. Arcomet Romania redovisade de två första fakturorna enligt omvänd skattskyldighet som ett gemenskapsinternt förvärv av tjänster, men ansåg att den tredje fakturan föll utanför tillämpningsområdet för mervärdesskatt.

De rumänska skattemyndigheterna nekade avdrag för ingående moms och hävdade att det, eftersom inga bevis hade presenterats, inte var styrkt att tjänsterna faktiskt hade tillhandahållits eller var nödvändiga för verksamheten.

De utställda fakturorna innehöll varken några uppgifter om arten av tjänster, antal nedlagda timmar för varje transaktion timmar, personalresurser och materiella resurser som använts eller metoden för att fastställa ersättningen. I avsaknad av en identifierbar tjänst som Arcomet Belgium tillhandahåller till Arcomet Romania ansåg den nationella domstolen att justeringen av rörelsemarginalen inte omfattades av tillämpningsområdet för mervärdesskatt.

Frågan till EU-domstolen 

Den första frågan EU-domstolen hade att ta ställning till var huruvida det belopp som ett bolag debiterar ett närstående bolag – beräknat i enlighet med OECD:s riktlinjer för att anpassa vinsten till de utförda aktiviteterna och de risker som övertagits – ska anses utgöra ersättning för en tillhandahållen tjänst och därmed omfattas av mervärdesskatt. 

Om den första frågan besvaras jakande, uppkommer vidare frågan huruvida skattemyndigheterna – vid tolkningen av artiklarna 168 och 178 i rådets direktiv 2006/112/EG om det gemensamma systemet för mervärdesskatt – äger rätt att kräva in handlingar (såsom verksamhetsrapporter eller arbetsredogörelser) som styrker att de förvärvade tjänsterna har använts för den skattskyldiges beskattade transaktioner, eller om denna prövning av avdragsrätten för mervärdesskatt uteslutande ska grunda sig på det direkta sambandet mellan förvärvet och leveransen/transaktionen eller på den skattskyldiges samlade ekonomiska verksamhet. 

Domstolen konstaterar att det finns ett avtal mellan parterna där det framgår vad för slags tjänster som ska tillhandahållas samt hur ersättningen för de tillhandahållna tjänsterna ska beräknas och att det därmed föreligger ett rättsförhållande mellan parterna som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer.

Med anledning av att de tjänster som utfördes kunde innebära en besparing för Arcomet Romania ansåg domstolen även att den ersättning som utgavs för tjänster utgjorde det faktiska motvärdet för själva tjänsterna. Det faktum att tjänsterna prissatts genom armlängdsprincipen, i enlighet med OECD:s riktlinjer för inkomstskatt, utgör inte ett hinder mot att internpriset kan utgöra det faktiska motvärdet för en tillhandahållen tjänst.

 

Domstolen inleder med att klargöra att de grundläggande kraven för avdragsrätt är att såväl materiella som formella villkor är uppfyllda.

Eftersom det av informationen i fakturorna inte gick att utläsa vare sig arten eller kvantiteten av de tjänster som tillhandahållits uppfyllde fakturorna inte formkraven.

När fakturorna inte uppfyller de formella kraven får skattemyndigheten – utan att proportionalitetsprincipen utgör hinder för detta – kontrollera huruvida de materiella villkoren för denna rätt är uppfyllda och i detta syfte kräva att den beskattningsbara personen lägger fram ytterligare bevisning.

Skattemyndigheten kunde också kräva att Arcomet Romania skulle visa att de aktuella ingående tjänsterna faktiskt hade tillhandahållits av Arcomet Belgium och att bolaget faktiskt hade använt dem för sina egna beskattade transaktioner.

Gällande bevisbördan, följer det av domstolens praxis att det ankommer på en beskattningsbar person som vill göra avdrag för mervärdesskatt att visa att villkoren för rätt till avdrag är uppfyllda.

EU-domstolens avgörande 

Domstolen konstaterade att ersättning för koncerninterna tjänster, tillhandahållna av ett moderbolag till ett dotterbolag och som finns specificerade i avtal mellan bolagen och som beräknats enligt OECD:s riktlinjer för internprissättning, utgör ersättning för tillhandahållande av tjänster som omfattas av tillämpningsområdet för mervärdesskatt.  

Som svar på den andra frågan konstaterade domstolen att skattemyndigheter får kräva in andra handlingar än själva fakturan för att styrka förekomsten av tillhandahållna tjänster samt att tjänsterna använts för den skattskyldiges momspliktiga transaktioner, i de fall beviskravet är nödvändigt och proportionerligt i förhållande till detta syfte.      

Avgörandet belyser vikten av att även fakturor som görs för att justera priset på ett tidigare tillhandahållande som görs med anledning av riktlinjer för internprissättning måste vara korrekta ur momshänseende samt att det ska finnas korrekta avtal mellan parterna för att mottagaren av tjänsten ska kunna styrka sin rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt.  

Konsekvenserna av att inte ha korrekta fakturor samt korrekta avtal kan innebära att avdragsrätt för ingående mervärdesskatt saknas.

Om TP-justeringar ska göras med fakturor är det av yttersta vikt att se till att fakturorna är korrekt utformade och att det framgår av avtal hur prisjustering kan komma att ske.

Även om detta avgörande i princip inte innebär några ändringar utan endast fastställer tidigare synsätt från EU-domstolen kan det vara en signal om att se över nuvarande koncernintern fakturering samt TP-justeringar av varor och tjänster

Vi kan givetvis vara behjälpliga med att granska era koncerninterna avtal och koncerninterna fakturor för att bedöma om kraven är uppfyllda och ge förslag på åtgärder för att ni inte ska riskera att bli nekande momsavdrag.